Recension av Angry Miao Infinity Mouse: Kromspegelskönhet med verkliga brister

Angry Miao Infinity Mouse – som säljs utomlands som AM A30 – är mindre en pekdon än en kromskulptur som råkar spåra din muspekare. Mirror Edition-modellens högglansiga skal reflekterar ljus, skuggor och dig – men mellan konstverket och vardagens slit finns verkliga kompromisser, framför allt det magnetiska hot-swap-batterisystemet som blivit dess mest omdebatterade funktion.

En spegel, inte bara en mus

Det första du lägger märke till: den reflekterar. Det polerade skalet kastar tillbaka ljus, skuggor och allt som finns runt omkring, och designen lånar från Hajime Sorayamas estetik – kall och futuristisk, men på ett märkligt sätt personlig. Dra ett finger över den metalliska glansen och du ser fingeravtryck direkt. Det är liksom poängen: spåra din närvaro, spegla dig själv.

Under kromet finns en öppen skeleton i magnesium-aluminium, ett designspråk direkt från konceptbilen Lotus Evora. Gjutprecisionen är verkligen stabil, och de skulpterade utskärningarna gör att hela saken upplevs som något värt att visa upp – på en hylla, ett skrivbord, var den än fångar ljus.

Vad som faktiskt fungerar

På skrivbordet känns metallramen sval och tät. Knapparna är där du ser det verkliga ingenjörsarbetet: metallknapplattor med kort förslag och TTC optiska omkopplare med orange prick (klassade för 100 miljoner klick) ger dig krispig, tillfredsställande återkoppling som känns som Logitechs GPW-familj. Ett 18cm klögripande passar bekvämt mot de skulpterade sidopanelen.

Insidan är inte heller utfyllnad:

Oberoende tester bekräftar att sensorn håller vad den lovar – responsiv men inte ryckig, tillräckligt stabil för arbete på pixelnivå om du behöver det.

Uppackningen (och problemen)

Uppackningen är verkligen en händelse. Hård portföljlåda, skumskärningar, tryckt förpackningskort – en presentation som lutar sig tungt mot ceremoni och känslomässigt värde.

Att leva med den? Det är rörigare. De magnetiska hot-swap-batterierna (två 340mAh-celler, ungefär 17 timmar vid 8K) fungerar inte lika smidigt som utlovat. Att faktiskt byta innebär att träffa mottagaren, poppa ut en cell, sätta i den andra – mycket längre än de utlovade 1.2 sekunderna. De magnetiska kuddarna, limmade på batterimodulerna, är en känd svag punkt som kan lossna vid upprepade byten och temperaturförändringar. Andra klagomål som dyker upp: mushjulet har svag återfjädring vid mittenklick och känns mjukt, drivrutinsprogramvaran kraschar ibland, den kalla metallramen blir hal (svettiga händer vill ha grepptejp), och det öppna skalet samlar damm som om det vore ett jobb.

Uppdelningen är faktiskt ganska tydlig. Köp den för att du älskar hur den ser ut på skrivbordet – klögripande, lätta metallbygge, estetik i uppställningen – och du blir nöjd. Vill du ha ett verktyg som bara fungerar utan drama i den här prisklassen? GPW, Viper V3 Pro eller andra möss med 3950-sensor levererar samma prestanda utan batterihuvudvärken. Det här är designambition som svämmar över, ingenjörsmässig fullständighet som fortfarande försöker komma ikapp.

Slutsatsen

Infinity Mouse Mirror Edition spikar skrivbordsskulptur-delen. Som mus? Den är stabil men inte felfri. Fantastisk kromskeleton, skarpa klick, toppsensor – men batterisystemet, mushjulet och programvaran behöver arbete. Skaffa den för reflektionen. Vet bara vad du köper.